Hej, jag heter Micha Fagrell. Jag är 20 år och bor i en av lägenheterna i mellanhuset. Min födelsedag är den 13 juli. Jag är inte hel svensk eftersom min mamma kommer från Frankrike. Där bor hon kvar med min pappa och mina 3 syskon. Ida 9, Felix 15 och Melker 17. Huset ligger på en klippa med utkik över havet. Det är en härlig känsla att stå längst ut och titta ut över havet kan jag säga.
När jag var 16 åkte jag med min pappa till Sverige och gick i svensk skola i ett år. När jag sedan fyllde 19 så flyttade jag hit, till Mellanhuset. Jag brukar åka till Frankrike i 2 veckor på sommaren för att hälsa på dom. Det händer också att jag firar jul och nyår med dom och resten av släkten. Visst saknar jag Frankrike, men jag ångrar inte att jag flyttade hit till Sverige trots det kalla klimatet. Jag trivs väldigt bra i min mysiga lägenhet.
Jag bor ensam med min apa Tingeling som jag älskar som en syster. Hon har en ganska slät päls som är chokladbrun med några svarta fläckar och hennes ögon är havsblåa. Hon är en av mina bästa vänner. Ja, jag e kanske lite udda som har en apa som husdjur istället för en hund te.x, men hon ger mig lika mycket livsglädje som en hund skulle ha gjort.
Jag är en mycket öppen person som gillar att gå och shoppa i stan men även ta det lugnt och mysa framför tv:n med kompisarna. Dom kan jag lita på till 100%. Vi reser ofta till andra länder tillsammans. Både kalla och varma. Det är därför det är så roligt med språk.
Som ni kanske ser på mitt fotografi så gillar jag naturen. Den är en avkopplande plats för mig. Vissa tycker att det är obehagligt att få barr i håret eller kåda mellan fingrarna. Jag tänker inte på det så mycket. Men jag bara älskar att höra ljudet av en fågel som sjunger en melodi uppe i trädtopparna eller ljudet av en bäck som slingrar sig ner från dom branta bergen. Det finns ju så sköna djur i naturen också. Dom små bruna och fluffiga ekorrarna som man ofta kan hitta spår efter. Avskalade kottar på marken te.x. Jag är inte särskillt rädd av mig heller som många andra är.
Jag jobbar som servetris på en resturang som ligger vid hörnet av en gata som heter Göksgatan. Resturangen heter Smultron och Tång och man får en härlig känsla när man går in. På vardagarna arbetar jag från klockan 11 till klockan 6 och på lördagarna arbetar jag från klockan 10 till klockan 4. På söndagarna och tisdagarna är jag ledig. På onsdagarna och torsdagarna börjar jag klockan 10 och slutar klockan halv 3 för att kunna komma iväg till universitetet i tid. Det är rätt så skönt att jag slutar ganska tidigt, både på vardagarna och på helgerna, för då kan jag ägna mer tid åt Tingeling och andra saker. Jag brukar te.x ta en joggingrunda men då får Tingeling stanna hemma. Jag studerar också på ett unirversitet under tisdag, onsdag och torsdags eftermiddagarna. Universitetet ligger i centrala Göteborg ungefär 20 minuter från resturangen. Jag läser till att bli läkare så jag kan försöka hjälpa sjuka människor som lider av te.x cancer. Cancer är en av dom sjukdommarna som jag skulle vilja bota eftersom min farmor dog av det. HIV/Aíds är en annan sjukdom som jag också skulle vilja bota. För det är säkert mer än 10.000 personer som dör av det varje år nere i Asien och Afrika, så jag hoppas verkligen att dom kommer på något botemedel. I så fall skulle jag åka ner till Afrika och hjälpa dom smittade. Det skulle dessutom vara en häftig upplevelse att åka dit med Tingeling.
Jag har ju fler framtidsdrömmar också. Jag skulle vilja skaffa ett fadderbarn i typ Nigeria när jag har fått lite mer pengar. Jag hoppas också på att jag ska kunna börja jobba på ett bra sjukhus där man får bra betallt och som verkligen anstränger sig för att bota sjuka.Vissa bryr sig ju verkligen inte.
Mitt liv är inte så mycket mer komplicerat och inte så märkvärdigt heller men jag är nöjd med det!! Man ska ju i alla fall leva det så gått det går.
Ovanför bordet i min sängkammare hänger ett fotografi. Den bilden betyder mycket för mig. Det var en av dom få gångerna som jag reste med min familj. Det var en väldigt häftig upplevelse.
På fotografiet är det en bild på mig när jag var med min familj i Alperna. Där hyrde vi ett litet hus i en glänta mitt ute i naturen. Vi firade jul och nyår där. På kvällen brukade vi sitta ute på den lilla terrassen för att titta på stjärnorna och höra vargarna yla från bergen. Jag tror aldrig att jag har varit så nära en varg förut. Det var speciellt häftigt dom kvällarna som solen gav ett härligt sken bakom sig när den gick ner bakom bergen. Då kunde man se vargarnas skugga från bergklipporna där dom hade samlats med sina flockar.
Huset var byggt av starkt trä med en röd nyans. Takpannorna var svarta men hade börjat tapa färgen efter all is som fastnat med tiden. Huset hade 3 våningar. Övervåning, mellan-våning och källare. I källaren hade vi ett blåfärgat pingisbord. I 2 av dom 4 hörnen stod det 2 ulliga fåtöljer med ett snöfärgat vitt bord i mitten. I rummet bredvid hade vi frysen och en ställning där vi hängde upp våra blöta kläder. Där inne har vi också en dörr som leder ut till baksidan av huset. På mellan-våningen så kommer man först in till den lilla hallen. Sedan finns det ett ganska stort kök till vänster och mammas och pappas sovrum till höger. rakt fram finns det ett stort allrum med en toa bredvid terrass dörren. På övervåningen sov jag och mina syskon i var sitt rum. När man kommer upp för trappan så finns det en tv med vhs och boxer, 3 soffor, en fotölj och en musikspelare med 2 stora högtalare i 2 av hörnen av rummet. På golven i dom olika rummen fanns det ofta värmefläktar för det var lite små kyligt i huset. Ägarna hade nyligen reparerat det eftersom det hade haft sprickor i väggarna och vissa hål i taket och i golvet. Det hade på så vis kyllt ner huset men det hade börjat få en vanlig värme igen.
Jag minns en dag när jag och mina syskon var ute och hade snöbollskrig. Det var jag och Ida mot Felix och Melker. Jag och Ida , mest jag, hade byggt en liten snöborg dom vi gömde oss bakom där hade vi gjort ett hål som skulle vara som ett fönster. Jag hade gjort en snöfotölj eftersom Ida jätte gärna ville ha en att sitta på. Felix och Melker hade gjort en av snön som pappa hade skottat intill husväggen. Jag fick hjälpa dom bygga lite för att dom skulle bli klara. Jag kommer ihåg att jag fick in några fullträffar på Melker. Han blev sur och försökte hämnas men det gick inte så bra eftersom han inte är så pricksäker som jag. Jag tittade ut genom vårat lilla fönster och kom att tänka på att det låg ungäfär 10cm hög snö på taket, så jag kramade en snöboll tills den blev till en isboll. Jag kastade den på husväggen där den sprack. Melker började skratta och sa att den inte änns var nära honom. Men han slutade ganska snart att skratta! För isbollen hade gjort en liten vibration på husväggen. Snön som låg på taket började sakta glida ner och träffade Melker i naken. Melker började göra konstiga grimaser på grund av kylan som sakta gled ner för hans rygg. Vi andra höll på att skratta ihjäl oss!! Det var sista gången som Melker hade en snöborg intill husväggen.
Den resan vill jag göra om men det kommer nog inte bli något av det. Jag kommer i alla fall aldrig glömma den!!
Kapitel 3: En dag i min vardag
På morgonen vaknar jag av att min väckarklocka ringer. Jag stänger av den och drar mig sakta upp ur sängen. Jag släpar mig fram till stolen där mina kläder hänger. Jag drar på mig dom och går ut i köket.
Kylskåpet känns extra tungt denna morgonen, men jag lyckas ändå få upp det och tar fram filpaketet och juicen. Jag öppnar skafferiet och letar rätt på flingpaketet. SKIT!!! Det är tomt! Men just det, jag handlade ju mer igår. Vilken tur!! Jag går fram till ica kassarna och gräver fram flingpaketet. Det står en ren skål i skåpet. Jag tar fram den och en sked, häller upp filen och flingorna och ställer skålen på köksbordet. Jag går fram till diskbänken igen och häller upp juicen i ett av dom rena glasen.
Jag slår på tv:n och växlar fram till nyheterna. Jag tittar en stund och tittar sedan på klockan. Ännu har jag god tid på mig. Jag ställer in skålen och glaset i diskmaskinen och går in i badrummet. Jag öppnar fönstret på glänt för att det ska få vädra lite. Den svala luften som viner in genom fönstret drar en vindpust genom mitt bruna hår. Jag sticker ut huvudet och tittar upp mot himlen. Inte ett ända moln, dom kanske kommer in senare under dagen. Jag går fram till spegeln och öppnar skåpet, samtidigt glider badrumsdörren upp och in kommer Tingeling. Yr och nyvaken traskar hon in och sätter sig på toalett-locket. Hon börjar slicka sig som en katt för att rengöra sin päls, sedan tittar hon på mig och tar upp min hårborste. Jag öppnar en låda under handfatet och tar fram en röd hårborste. Jag ger den till henne och tar tillbaka min. Jag tar fram mascaran ur den understa lådan. Jag börjar kleta på den och tar bort det som kommer utanför. Jag tittar på mig och ser att en finne börjar komma fram i pannan. Jag struntar i den och går ut i hallen. Jag sätter på mig den bruna jackan och skorna. Just det!!! Jag har ju glömt att ge Tingeling frukost. Jag tar av mig skorna och går in i köket igen. Jag fyller hennes matskål och byter ut vattnet. Jag lägger tv-kontrollen på soffbordet. Jag säger år Tingeling att jag kommer tillbaka efter lunch. Sen går jag ut i hallen och stänger dörren.
Mopeden står låst på baksidan av huset. Jag låser upp låset och stoppar ner det i min handväska. Styret har börjat rosta lite sen i vintras. Dom bruna rostfläckarna är inte många men några. Jag startar motorn som verkar lite små trött för den låter väldigt seg. Hur som helst så sätter jag mig på mopeden och backar ut på gården. Jag kör ut på grusvägen som leder till en asfaltterad väg. Det är inte många bilar som är ute och kör nu på morgonkvisten. 3-4 stycken kör förbi med en väldig fart. Antagligen försenade till jobbet. Jag tittar åt höger och vänster och svänger ut på vägen. Det är en skön morgon att vara ute och köra i. Även om det är dagg och lite småkallt i luften så är det skönt. Jag bromsar in vid ett stoppljus när den växlar till rött. Jag kastar en snabb blick på klockan. Jag har god tid på mig. Ljuset blir grönt. Jag gasar och kör tills jag kommer till en avfart. En bit in på avfarten ligger en parkering. Den tillhör resturangens personal. Jag svänger in på parkeringen och parkerar mopeden på en av dom lediga parkeringarna. 3 bilar står på parkeringen. Det är väl inte så många som orkar komma så här tidigt.
På mitt skåp sitter det en gul lapp." Bokat bord för 7 kl. 12.30 ".Jag hänger in mina saker i skåpet och sätter på mig min vita stjorta och det blåa förklädet. Jag stoppar ner mitt antecknings block och en penna i den lilla fickan på magen men först skriver jag ner det som står på den gula lappen. Sedan går jag ut i köket för att hälsa på kökspersonalen som kommit.
- God morgon, allihopa! Säger jag glatt när jag går in genom köksdörren. " God morgon!" Säger alla i kör tillbaka. Jag fortsätter in till resturangen där min arbetarkompis redan har börjat duka upp borden.
- God morgon! Du e redan i full gång ser jag. Han vänder sig om. " Oj, god morgon! Jag såg inte att du kom. Men då kan du kanske hjälpa mig att duka upp borden". Jag går bort till vagnen där alla dukar ligger. " Visst".
Jag stressar fram och tillbaka mellan kunderna och beställningsdisken. Det är många kunder idag. Jag tittar på klockan. Oj!! Den är redan kvart över 1. Jag har missat 10 minuter av min lunchrast, men strunt samma. Jag äter ändå ganska fort. Jag går in i köket och önskar att dagen kunde ta slut.
Jag sätter in nyckeln i låset och hör att Tingeling försöker öppna dörren. Jag vrider på nyckeln och dörren flyger upp med en smäll. Tingeling slänger sig i mina armar så kraftigt att jag är nära på att ramla baklänges. Jag omfamnar henne och vi går tillsammans in i lägenheten. Jag hänger av mig och går in i köket för att sätta på en kopp té. Tingeling drar i min tröja och tittar på mig. Jag suckar och tar fram utteligare än kopp. Jag går in i vardagsrummet och slår på TV:n. Nyheterna har precis börjat. Jag hinner titta en stund innan jag hör ett "krasch" utifrån köket! Jag springer ut som ser Tingeling sitta på diskbänken. På golvet ligger en trasig glaskopp som Tingeling antagligen råkat putta ner. När jag kommer in i köket hoppar hon ner från bänken och upp i min famn. Hon ser ut att vara ledsen men jag säger att det inte är någon fara. Sånt händer ibland. Jag tar fram en ny kopp ur skåpet och häller upp teét. Vi går ut i vardagsrummet och gosar ner oss med en filt och några kuddar i soffan. Jag sätter på kanal 6 där dom visar en långfilm. 27 dresses. Tingelings ögon håller på att stängas. Efter en liten stund har hon somnat. Jag reser mig försiktigt upp för att inte väcka henne. Jag tittar på klockan. Den är halv 10. Det skadar väl inte med en tidig kväll tänker jag innan jag går in i sov rummet och somnar strax därpå.
Kapitel 4: Min lägenhet
När du kommer in i min lägenhet så kommer du först till hallen. På det gråa stengolvet ligger det en liten blå matta. På höger sida sitter det några hängkrokar och på vänster finns en ganska stor garderob med spegeldörrar. I mitten av speglarna sitter det oftast små gula "komihåg lappar" och på kanterna sitter det fotografier. Om man öppnar garderoben så ser man först mitt skoställ. Bredvid det en hylla med plastlådor där jag lägger undan vintergrejor när det är sommar och tvärtom.
Till höger om halldörren finns det en stor öppning som leder in till köket. Det ser ut som vilket kök som helst. Det ända som är lite annorluna är bakbordet som jag har i ett av hörnen. Bakom det finns det uttligare en öppning som leder ut till vardagsrummet. På vänster sida finns det bruna matbordet med 4 stolar runt omkring. Stolarna har samma bruna nyans som bordet. På bordet finns det även än röd/vit randig duk. Bakom två av stolarna finns det ett fönster och en fönsterbräda. På fönsterbrädan står det en grön växt som jag fick av en kompis för 2 dagar sen. Jag har glömt att vattna den så den har börjat vissna lite.
I hörnet av rummet står TV:n. Framför den finns det en stor och mysig soffa. Den har en svag röd/brun-färg som passar in i rummet. Det finns en stor och två små kuddar i vardera hörnen. På golvet står det ett soffbord som är gjort av trä. På det står det en liten skål med karameller och fyra röda doftljus.
På höger sida om hallen finns det en kort och smal korridor. Bakom den första dörren finns badrummet med blått kakelgolv och ljusblåa tapeter. I badrummet finns det ett badkar, dusch, toalett, handfat och en vit golvmatta. Ovanför handfatet finns det två spegelskåp. Under handfatet finns det också två skåp fast utan spegel. Där har jag schampo, balsam, tvål och handdukar. Min hårtork, plattång och locktång brukar också ligga där.
Bredvid badrummet har jag mitt arbetsrum. Där inne har jag min dator och mina fotoalbum. Mitt emot arbetsrummet har jag mitt sovrum. I mitten av rummet har jag en stor vit matta. Intill väggen står min stora dubbelsäng med ett vitt överkast. Bredvid sängen står mitt nattusbord. På väggen ovanför det sitter fotografiet från Alperna. Till höger när man kommer in i rummet står Tingeling "säng" som är full av hennes gosedjur. Hennes leksaker kan man hitta lite här och där i lägenheten. På vänster sida står min stora klädgarderob. Den slutar precis i kanten av mitt enorma fönster.
Bakom Tingelings "säng" står det en bokhylla med en fotölj bredvid. Fotöljen tar inte så stor plats. Inte bokhyllan häller.
Det hänger vissa tavlor och fotografier i min lägenhet. Ett av dom hänger utanför badrummet. På bilden står jag och mina 3 syskon Ida, Felix och Melker utanför en djurpark i Norge. Bilden togs för 4 år sedan av min pappa. Djurparken heter Animalcity och är väldigt speciell.
Mycket mer än så finns det inte i min lägenhet. Den är ganska liten, men väldigt mysig!!
Kapitel 5: Brevet
Jag drar med dammvippan över hyllorna. Dammtussarna åker ner i små cirklar och hamnar på mattan. Det var ett tag sedan jag städade där. Jag drar med dammvippan en gång till. Jag är tvungen att hålla för näsan för att inte nysa. Dammet åker i små cirklar runt mitt huvud. Jag går och sätter mig i soffan. Jag tar en jordgubbskaramell ur den lilla glasskålen och stoppar in den i munnen. Pappret lägger jag på soffbordet men där vill det inte ligga. Med hjälp av vinden flyger den bort mot bokhyllan och hamnar på golvet. Jag suckar och reser mig upp. Jag går bort till bokhyllan och böjer mig ner, för att får syn på ett brev. Det måste ha ramlat ner när jag dammade av bokhyllan. Jag lyfter upp det och blåser bort dammet. Brevet är gammalt. Det ser man på det bruna och utslitna kuvertet. Försiktigt öppnar jag kuvertet och tar ut brevet.
”Kära Micha! Göteborg 17/4 1997 Jag vill att du ska veta att jag älskar dig. När jag tänker på alla minnen från din barndom så blir jag liksom varm inuti. Jag önskar att jag fortfarande kunde vara här för dig. Jag skulle vilja se dig växa upp, se när du tar studenten. Jag skulle vilja se hur du har det nu. Även om jag inte längre kan krama om dig när du är ledsen och skratta med dig när du är glad så finns jag ändå här för dig. Tingeling får du av mig så att jag alltid ska finnas för dig. När du kramar henne så kramar du mig. Jag hoppas att hon inte ska vara allt för jobbig.
Alla barndomsminnen från när du var liten är som ett klart ljus framför mig. Jag kan se dig sitta på gungorna när du bara var 5 år gammal. Du brukade ropa: " Titta farmor, jag kan flyga! ” Det kommer jag aldrig glömma.
Jag har gjort mitt bästa för att trösta dig när du var ledsen. Jag erbjöd mig min varma famn för att kunna krama om dig och sjunga dom visor som du gillade mest. Då brukade du bli glad. Jag kommer aldrig kunna göra så igen. Jag kan bara föreställa mig tanken. Men jag är ändå glad för din skull, och jag vill att du ska göra det bästa med ditt liv. Lova mig det. Och glöm inte... att jag alltid kommer att finnas här för dig!!
Kramar/Farmor. "
Jag stoppar tillbaka brevet i kuvertet och torkar bort tårarna som har börjat rinna ner för min kind. Hur har jag kunnat glömma bort det här brevet!! Det som jag fick för nästan tio år sedan. Jag sätter händerna för ansiktet och känner att mascaran har börjat smeta ut sig. Men det spelar ingen roll. Brevet som farmor skrev till mig för länge sedan har jag bara glömt bort. Hur kan man göra något sådant!?!?
Jag reser mig upp och går fram till det öppna fönstret. En vindpust sveper genom mitt hår. Jag lägger armarna runt magen och tänker att det är farmor som kramar mig. Jag blundar och viskar ut genom fönstret: " Jag kommer aldrig att glömma dig farmor och jag lovar att göra det bästa av mitt liv. Jag lovar!! "
Lenas kommentar: Du berättar mycket bra och innehållsrikt och med stor fantasi och inlevelse - jättebra! Jag gillar speciellt snöbollskriget - jag såg det precis framför mig. Man får veta mycket om huvudpersonen och du beskriver målande och inlevelsefullt. Tips: Hur skulle texten påverkas om du tog bort lite av detaljerna? Vad tycker du? Det man gör när man börjar skriva väldigt detaljerat är att dra ned tempot på texten och få läsaren att föreställa sig det lästa i minsta detalj. Det gör man för att man vill poängtera att det är något viktigt som händer. Som när du skriver om snöbollskriget - där behövs alla detaljer för att man ska förstå det roliga och kunna se det framför sig. Man kan växla emellan detaljrikt och mer översiktligt för att få flyt i texten. Tänk på att sätta ut stor bokstav på rätt ställe. När du pratar om apans ögon blir meningen lite underlig - kolla det. (Det kallas syftningsfel). Du skriver e istället för är på några ställen. Se över hur du har skrivit siffror, dels skriver man siffror med bokstäver upp till 15 (ej ålder) sedan får du tänka på att t.ex.tre på eftermiddagen heter 15. Ord som man säger som ett ord ska också skrivas så. Man behöver inte sätta bindestreck emellan. Det finns några stavfel i texten, läs igenom så fixar du det lätt :). När du pratar om att städa efter apan fattas något efter jag - det blir en ofullständig mening. Lycka till!
Get a Voki now!
Get a Voki now!
Kapitel 1: Micha Fagrell
Hej, jag heter Micha Fagrell. Jag är 20 år och bor i en av lägenheterna i mellanhuset. Min födelsedag är den 13 juli. Jag är inte hel svensk eftersom min mamma kommer från Frankrike. Där bor hon kvar med min pappa och mina 3 syskon. Ida 9, Felix 15 och Melker 17. Huset ligger på en klippa med utkik över havet. Det är en härlig känsla att stå längst ut och titta ut över havet kan jag säga.
När jag var 16 åkte jag med min pappa till Sverige och gick i svensk skola i ett år. När jag sedan fyllde 19 så flyttade jag hit, till Mellanhuset. Jag brukar åka till Frankrike i 2 veckor på sommaren för att hälsa på dom. Det händer också att jag firar jul och nyår med dom och resten av släkten. Visst saknar jag Frankrike, men jag ångrar inte att jag flyttade hit till Sverige trots det kalla klimatet. Jag trivs väldigt bra i min mysiga lägenhet.
Jag bor ensam med min apa Tingeling som jag älskar som en syster. Hon har en ganska slät päls som är chokladbrun med några svarta fläckar och hennes ögon är havsblåa. Hon är en av mina bästa vänner. Ja, jag e kanske lite udda som har en apa som husdjur istället för en hund te.x, men hon ger mig lika mycket livsglädje som en hund skulle ha gjort.
Jag är en mycket öppen person som gillar att gå och shoppa i stan men även ta det lugnt och mysa framför tv:n med kompisarna. Dom kan jag lita på till 100%. Vi reser ofta till andra länder tillsammans. Både kalla och varma. Det är därför det är så roligt med språk.
Som ni kanske ser på mitt fotografi så gillar jag naturen. Den är en avkopplande plats för mig. Vissa tycker att det är obehagligt att få barr i håret eller kåda mellan fingrarna. Jag tänker inte på det så mycket. Men jag bara älskar att höra ljudet av en fågel som sjunger en melodi uppe i trädtopparna eller ljudet av en bäck som slingrar sig ner från dom branta bergen. Det finns ju så sköna djur i naturen också. Dom små bruna och fluffiga ekorrarna som man ofta kan hitta spår efter. Avskalade kottar på marken te.x. Jag är inte särskillt rädd av mig heller som många andra är.
Jag jobbar som servetris på en resturang som ligger vid hörnet av en gata som heter Göksgatan. Resturangen heter Smultron och Tång och man får en härlig känsla när man går in. På vardagarna arbetar jag från klockan 11 till klockan 6 och på lördagarna arbetar jag från klockan 10 till klockan 4. På söndagarna och tisdagarna är jag ledig. På onsdagarna och torsdagarna börjar jag klockan 10 och slutar klockan halv 3 för att kunna komma iväg till universitetet i tid. Det är rätt så skönt att jag slutar ganska tidigt, både på vardagarna och på helgerna, för då kan jag ägna mer tid åt Tingeling och andra saker. Jag brukar te.x ta en joggingrunda men då får Tingeling stanna hemma. Jag studerar också på ett unirversitet under tisdag, onsdag och torsdags eftermiddagarna. Universitetet ligger i centrala Göteborg ungefär 20 minuter från resturangen. Jag läser till att bli läkare så jag kan försöka hjälpa sjuka människor som lider av te.x cancer. Cancer är en av dom sjukdommarna som jag skulle vilja bota eftersom min farmor dog av det. HIV/Aíds är en annan sjukdom som jag också skulle vilja bota. För det är säkert mer än 10.000 personer som dör av det varje år nere i Asien och Afrika, så jag hoppas verkligen att dom kommer på något botemedel. I så fall skulle jag åka ner till Afrika och hjälpa dom smittade. Det skulle dessutom vara en häftig upplevelse att åka dit med Tingeling.
Jag har ju fler framtidsdrömmar också. Jag skulle vilja skaffa ett fadderbarn i typ Nigeria när jag har fått lite mer pengar. Jag hoppas också på att jag ska kunna börja jobba på ett bra sjukhus där man får bra betallt och som verkligen anstränger sig för att bota sjuka.Vissa bryr sig ju verkligen inte.
Mitt liv är inte så mycket mer komplicerat och inte så märkvärdigt heller men jag är nöjd med det!! Man ska ju i alla fall leva det så gått det går.
Get a Voki now!
Kapitel 2: Fotot, Alperna
Ovanför bordet i min sängkammare hänger ett fotografi. Den bilden betyder mycket för mig. Det var en av dom få gångerna som jag reste med min familj. Det var en väldigt häftig upplevelse.
På fotografiet är det en bild på mig när jag var med min familj i Alperna. Där hyrde vi ett litet hus i en glänta mitt ute i naturen. Vi firade jul och nyår där. På kvällen brukade vi sitta ute på den lilla terrassen för att titta på stjärnorna och höra vargarna yla från bergen. Jag tror aldrig att jag har varit så nära en varg förut. Det var speciellt häftigt dom kvällarna som solen gav ett härligt sken bakom sig när den gick ner bakom bergen. Då kunde man se vargarnas skugga från bergklipporna där dom hade samlats med sina flockar.
Huset var byggt av starkt trä med en röd nyans. Takpannorna var svarta men hade börjat tapa färgen efter all is som fastnat med tiden. Huset hade 3 våningar. Övervåning, mellan-våning och källare. I källaren hade vi ett blåfärgat pingisbord. I 2 av dom 4 hörnen stod det 2 ulliga fåtöljer med ett snöfärgat vitt bord i mitten. I rummet bredvid hade vi frysen och en ställning där vi hängde upp våra blöta kläder. Där inne har vi också en dörr som leder ut till baksidan av huset. På mellan-våningen så kommer man först in till den lilla hallen. Sedan finns det ett ganska stort kök till vänster och mammas och pappas sovrum till höger. rakt fram finns det ett stort allrum med en toa bredvid terrass dörren. På övervåningen sov jag och mina syskon i var sitt rum. När man kommer upp för trappan så finns det en tv med vhs och boxer, 3 soffor, en fotölj och en musikspelare med 2 stora högtalare i 2 av hörnen av rummet. På golven i dom olika rummen fanns det ofta värmefläktar för det var lite små kyligt i huset. Ägarna hade nyligen reparerat det eftersom det hade haft sprickor i väggarna och vissa hål i taket och i golvet. Det hade på så vis kyllt ner huset men det hade börjat få en vanlig värme igen.
Jag minns en dag när jag och mina syskon var ute och hade snöbollskrig. Det var jag och Ida mot Felix och Melker. Jag och Ida , mest jag, hade byggt en liten snöborg dom vi gömde oss bakom där hade vi gjort ett hål som skulle vara som ett fönster. Jag hade gjort en snöfotölj eftersom Ida jätte gärna ville ha en att sitta på. Felix och Melker hade gjort en av snön som pappa hade skottat intill husväggen. Jag fick hjälpa dom bygga lite för att dom skulle bli klara. Jag kommer ihåg att jag fick in några fullträffar på Melker. Han blev sur och försökte hämnas men det gick inte så bra eftersom han inte är så pricksäker som jag. Jag tittade ut genom vårat lilla fönster och kom att tänka på att det låg ungäfär 10cm hög snö på taket, så jag kramade en snöboll tills den blev till en isboll. Jag kastade den på husväggen där den sprack. Melker började skratta och sa att den inte änns var nära honom. Men han slutade ganska snart att skratta! För isbollen hade gjort en liten vibration på husväggen. Snön som låg på taket började sakta glida ner och träffade Melker i naken. Melker började göra konstiga grimaser på grund av kylan som sakta gled ner för hans rygg. Vi andra höll på att skratta ihjäl oss!! Det var sista gången som Melker hade en snöborg intill husväggen.
Den resan vill jag göra om men det kommer nog inte bli något av det. Jag kommer i alla fall aldrig glömma den!!
Kapitel 3: En dag i min vardag
På morgonen vaknar jag av att min väckarklocka ringer. Jag stänger av den och drar mig sakta upp ur sängen. Jag släpar mig fram till stolen där mina kläder hänger. Jag drar på mig dom och går ut i köket.
Kylskåpet känns extra tungt denna morgonen, men jag lyckas ändå få upp det och tar fram filpaketet och juicen. Jag öppnar skafferiet och letar rätt på flingpaketet. SKIT!!! Det är tomt! Men just det, jag handlade ju mer igår. Vilken tur!! Jag går fram till ica kassarna och gräver fram flingpaketet. Det står en ren skål i skåpet. Jag tar fram den och en sked, häller upp filen och flingorna och ställer skålen på köksbordet. Jag går fram till diskbänken igen och häller upp juicen i ett av dom rena glasen.
Jag slår på tv:n och växlar fram till nyheterna. Jag tittar en stund och tittar sedan på klockan. Ännu har jag god tid på mig. Jag ställer in skålen och glaset i diskmaskinen och går in i badrummet. Jag öppnar fönstret på glänt för att det ska få vädra lite. Den svala luften som viner in genom fönstret drar en vindpust genom mitt bruna hår. Jag sticker ut huvudet och tittar upp mot himlen. Inte ett ända moln, dom kanske kommer in senare under dagen. Jag går fram till spegeln och öppnar skåpet, samtidigt glider badrumsdörren upp och in kommer Tingeling. Yr och nyvaken traskar hon in och sätter sig på toalett-locket. Hon börjar slicka sig som en katt för att rengöra sin päls, sedan tittar hon på mig och tar upp min hårborste. Jag öppnar en låda under handfatet och tar fram en röd hårborste. Jag ger den till henne och tar tillbaka min. Jag tar fram mascaran ur den understa lådan. Jag börjar kleta på den och tar bort det som kommer utanför. Jag tittar på mig och ser att en finne börjar komma fram i pannan. Jag struntar i den och går ut i hallen. Jag sätter på mig den bruna jackan och skorna. Just det!!! Jag har ju glömt att ge Tingeling frukost. Jag tar av mig skorna och går in i köket igen. Jag fyller hennes matskål och byter ut vattnet. Jag lägger tv-kontrollen på soffbordet. Jag säger år Tingeling att jag kommer tillbaka efter lunch. Sen går jag ut i hallen och stänger dörren.
Mopeden står låst på baksidan av huset. Jag låser upp låset och stoppar ner det i min handväska. Styret har börjat rosta lite sen i vintras. Dom bruna rostfläckarna är inte många men några. Jag startar motorn som verkar lite små trött för den låter väldigt seg. Hur som helst så sätter jag mig på mopeden och backar ut på gården. Jag kör ut på grusvägen som leder till en asfaltterad väg. Det är inte många bilar som är ute och kör nu på morgonkvisten. 3-4 stycken kör förbi med en väldig fart. Antagligen försenade till jobbet. Jag tittar åt höger och vänster och svänger ut på vägen. Det är en skön morgon att vara ute och köra i. Även om det är dagg och lite småkallt i luften så är det skönt. Jag bromsar in vid ett stoppljus när den växlar till rött. Jag kastar en snabb blick på klockan. Jag har god tid på mig. Ljuset blir grönt. Jag gasar och kör tills jag kommer till en avfart. En bit in på avfarten ligger en parkering. Den tillhör resturangens personal. Jag svänger in på parkeringen och parkerar mopeden på en av dom lediga parkeringarna. 3 bilar står på parkeringen. Det är väl inte så många som orkar komma så här tidigt.
På mitt skåp sitter det en gul lapp." Bokat bord för 7 kl. 12.30 ".Jag hänger in mina saker i skåpet och sätter på mig min vita stjorta och det blåa förklädet. Jag stoppar ner mitt antecknings block och en penna i den lilla fickan på magen men först skriver jag ner det som står på den gula lappen. Sedan går jag ut i köket för att hälsa på kökspersonalen som kommit.
- God morgon, allihopa! Säger jag glatt när jag går in genom köksdörren. " God morgon!" Säger alla i kör tillbaka. Jag fortsätter in till resturangen där min arbetarkompis redan har börjat duka upp borden.
- God morgon! Du e redan i full gång ser jag. Han vänder sig om. " Oj, god morgon! Jag såg inte att du kom. Men då kan du kanske hjälpa mig att duka upp borden". Jag går bort till vagnen där alla dukar ligger. " Visst".
Jag stressar fram och tillbaka mellan kunderna och beställningsdisken. Det är många kunder idag. Jag tittar på klockan. Oj!! Den är redan kvart över 1. Jag har missat 10 minuter av min lunchrast, men strunt samma. Jag äter ändå ganska fort. Jag går in i köket och önskar att dagen kunde ta slut.
Jag sätter in nyckeln i låset och hör att Tingeling försöker öppna dörren. Jag vrider på nyckeln och dörren flyger upp med en smäll. Tingeling slänger sig i mina armar så kraftigt att jag är nära på att ramla baklänges. Jag omfamnar henne och vi går tillsammans in i lägenheten. Jag hänger av mig och går in i köket för att sätta på en kopp té. Tingeling drar i min tröja och tittar på mig. Jag suckar och tar fram utteligare än kopp. Jag går in i vardagsrummet och slår på TV:n. Nyheterna har precis börjat. Jag hinner titta en stund innan jag hör ett "krasch" utifrån köket! Jag springer ut som ser Tingeling sitta på diskbänken. På golvet ligger en trasig glaskopp som Tingeling antagligen råkat putta ner. När jag kommer in i köket hoppar hon ner från bänken och upp i min famn. Hon ser ut att vara ledsen men jag säger att det inte är någon fara. Sånt händer ibland. Jag tar fram en ny kopp ur skåpet och häller upp teét. Vi går ut i vardagsrummet och gosar ner oss med en filt och några kuddar i soffan. Jag sätter på kanal 6 där dom visar en långfilm. 27 dresses. Tingelings ögon håller på att stängas. Efter en liten stund har hon somnat. Jag reser mig försiktigt upp för att inte väcka henne. Jag tittar på klockan. Den är halv 10. Det skadar väl inte med en tidig kväll tänker jag innan jag går in i sov rummet och somnar strax därpå.
Kapitel 4: Min lägenhet
När du kommer in i min lägenhet så kommer du först till hallen. På det gråa stengolvet ligger det en liten blå matta. På höger sida sitter det några hängkrokar och på vänster finns en ganska stor garderob med spegeldörrar. I mitten av speglarna sitter det oftast små gula "komihåg lappar" och på kanterna sitter det fotografier. Om man öppnar garderoben så ser man först mitt skoställ. Bredvid det en hylla med plastlådor där jag lägger undan vintergrejor när det är sommar och tvärtom.
Till höger om halldörren finns det en stor öppning som leder in till köket. Det ser ut som vilket kök som helst. Det ända som är lite annorluna är bakbordet som jag har i ett av hörnen. Bakom det finns det uttligare en öppning som leder ut till vardagsrummet. På vänster sida finns det bruna matbordet med 4 stolar runt omkring. Stolarna har samma bruna nyans som bordet. På bordet finns det även än röd/vit randig duk. Bakom två av stolarna finns det ett fönster och en fönsterbräda. På fönsterbrädan står det en grön växt som jag fick av en kompis för 2 dagar sen. Jag har glömt att vattna den så den har börjat vissna lite.
I hörnet av rummet står TV:n. Framför den finns det en stor och mysig soffa. Den har en svag röd/brun-färg som passar in i rummet. Det finns en stor och två små kuddar i vardera hörnen. På golvet står det ett soffbord som är gjort av trä. På det står det en liten skål med karameller och fyra röda doftljus.
På höger sida om hallen finns det en kort och smal korridor. Bakom den första dörren finns badrummet med blått kakelgolv och ljusblåa tapeter. I badrummet finns det ett badkar, dusch, toalett, handfat och en vit golvmatta. Ovanför handfatet finns det två spegelskåp. Under handfatet finns det också två skåp fast utan spegel. Där har jag schampo, balsam, tvål och handdukar. Min hårtork, plattång och locktång brukar också ligga där.
Bredvid badrummet har jag mitt arbetsrum. Där inne har jag min dator och mina fotoalbum. Mitt emot arbetsrummet har jag mitt sovrum. I mitten av rummet har jag en stor vit matta. Intill väggen står min stora dubbelsäng med ett vitt överkast. Bredvid sängen står mitt nattusbord. På väggen ovanför det sitter fotografiet från Alperna. Till höger när man kommer in i rummet står Tingeling "säng" som är full av hennes gosedjur. Hennes leksaker kan man hitta lite här och där i lägenheten. På vänster sida står min stora klädgarderob. Den slutar precis i kanten av mitt enorma fönster.
Bakom Tingelings "säng" står det en bokhylla med en fotölj bredvid. Fotöljen tar inte så stor plats. Inte bokhyllan häller.
Det hänger vissa tavlor och fotografier i min lägenhet. Ett av dom hänger utanför badrummet. På bilden står jag och mina 3 syskon Ida, Felix och Melker utanför en djurpark i Norge. Bilden togs för 4 år sedan av min pappa. Djurparken heter Animalcity och är väldigt speciell.
Mycket mer än så finns det inte i min lägenhet. Den är ganska liten, men väldigt mysig!!
Kapitel 5: Brevet
Jag drar med dammvippan över hyllorna. Dammtussarna åker ner i små cirklar och hamnar på mattan. Det var ett tag sedan jag städade där. Jag drar med dammvippan en gång till. Jag är tvungen att hålla för näsan för att inte nysa. Dammet åker i små cirklar runt mitt huvud. Jag går och sätter mig i soffan. Jag tar en jordgubbskaramell ur den lilla glasskålen och stoppar in den i munnen. Pappret lägger jag på soffbordet men där vill det inte ligga. Med hjälp av vinden flyger den bort mot bokhyllan och hamnar på golvet. Jag suckar och reser mig upp. Jag går bort till bokhyllan och böjer mig ner, för att får syn på ett brev. Det måste ha ramlat ner när jag dammade av bokhyllan. Jag lyfter upp det och blåser bort dammet. Brevet är gammalt. Det ser man på det bruna och utslitna kuvertet. Försiktigt öppnar jag kuvertet och tar ut brevet.
”Kära Micha! Göteborg 17/4 1997
Jag vill att du ska veta att jag älskar dig. När jag tänker på alla minnen från din barndom så blir jag liksom varm inuti. Jag önskar att jag fortfarande kunde vara här för dig. Jag skulle vilja se dig växa upp, se när du tar studenten. Jag skulle vilja se hur du har det nu. Även om jag inte längre kan krama om dig när du är ledsen och skratta med dig när du är glad så finns jag ändå här för dig. Tingeling får du av mig så att jag alltid ska finnas för dig. När du kramar henne så kramar du mig. Jag hoppas att hon inte ska vara allt för jobbig.
Alla barndomsminnen från när du var liten är som ett klart ljus framför mig. Jag kan se dig sitta på gungorna när du bara var 5 år gammal. Du brukade ropa: " Titta farmor, jag kan flyga! ” Det kommer jag aldrig glömma.
Jag har gjort mitt bästa för att trösta dig när du var ledsen. Jag erbjöd mig min varma famn för att kunna krama om dig och sjunga dom visor som du gillade mest. Då brukade du bli glad. Jag kommer aldrig kunna göra så igen. Jag kan bara föreställa mig tanken. Men jag är ändå glad för din skull, och jag vill att du ska göra det bästa med ditt liv. Lova mig det. Och glöm inte... att jag alltid kommer att finnas här för dig!!
Kramar/Farmor. "
Jag stoppar tillbaka brevet i kuvertet och torkar bort tårarna som har börjat rinna ner för min kind. Hur har jag kunnat glömma bort det här brevet!! Det som jag fick för nästan tio år sedan. Jag sätter händerna för ansiktet och känner att mascaran har börjat smeta ut sig. Men det spelar ingen roll. Brevet som farmor skrev till mig för länge sedan har jag bara glömt bort. Hur kan man göra något sådant!?!?
Jag reser mig upp och går fram till det öppna fönstret. En vindpust sveper genom mitt hår. Jag lägger armarna runt magen och tänker att det är farmor som kramar mig. Jag blundar och viskar ut genom fönstret: " Jag kommer aldrig att glömma dig farmor och jag lovar att göra det bästa av mitt liv. Jag lovar!! "
Lenas kommentar: Du berättar mycket bra och innehållsrikt och med stor fantasi och inlevelse - jättebra! Jag gillar speciellt snöbollskriget - jag såg det precis framför mig. Man får veta mycket om huvudpersonen och du beskriver målande och inlevelsefullt. Tips: Hur skulle texten påverkas om du tog bort lite av detaljerna? Vad tycker du? Det man gör när man börjar skriva väldigt detaljerat är att dra ned tempot på texten och få läsaren att föreställa sig det lästa i minsta detalj. Det gör man för att man vill poängtera att det är något viktigt som händer. Som när du skriver om snöbollskriget - där behövs alla detaljer för att man ska förstå det roliga och kunna se det framför sig. Man kan växla emellan detaljrikt och mer översiktligt för att få flyt i texten. Tänk på att sätta ut stor bokstav på rätt ställe. När du pratar om apans ögon blir meningen lite underlig - kolla det. (Det kallas syftningsfel). Du skriver e istället för är på några ställen. Se över hur du har skrivit siffror, dels skriver man siffror med bokstäver upp till 15 (ej ålder) sedan får du tänka på att t.ex.tre på eftermiddagen heter 15. Ord som man säger som ett ord ska också skrivas så. Man behöver inte sätta bindestreck emellan. Det finns några stavfel i texten, läs igenom så fixar du det lätt :). När du pratar om att städa efter apan fattas något efter jag - det blir en ofullständig mening. Lycka till!