Wendela:
Jag heter Wendela och är 18 år och bor i Göteborg. Jag bor tillsammans med mamma, Wekesa som är 37 och pappa, Anders som är 42. Men hoppas att jag ska flytta om några år. För det skulle vara ganska skönt att sköta sig själv lite.
Som du kanske ser, ser jag inte så svensk ut det beror på att min mamma kommer från Tanzania. Fast pappa kommer från Sverige så jag kan prata både Swahili och Svenska. Pappa kan endel Swahili, men det pratas mest Svenska hemma.
Jag har inga syskon, vilket jag har saknat hela mitt liv. Eller rättare sagt inga syskon i Sverige. Men jag har en halvsyster i Tanzania. Hon heter Yau är 22 år, hennes namn betyder föd på en torsdag, vilket hon är. När mamma skulle flytta hit kunde inte Yau följa med för det var redan bestämt att hon skulle gifta sig med en pojke i grannbyn. Så mamma lämnade tvååriga Yau till pojkens familj. Gifta blev de också och nu har Yau fyra barn. Pappan till Yau som var mammas man stack strax efter att Yau hade föds. Jag och mamma brukar hälsa på Yau och hennes familj ungefär vartannat år.
Jag har fått mycket uppmärksamhet hela mitt liv för min hudfärg som på dagis så skrattade de och pekade på mig. Ofta när jag var liten önskade jag att jag hade en tvilling som såg ut som jag.
Jag går i skolan och läser till läkare för min högsta dröm är att åka till Tanzania och bota Aids eller i alla fall hjälpa smittade. Jag gillar att hjälpa människor och är nog en ganska öppen och snäll person.
På fritiden brukar jag vara med Elin som är en kompis från Kungälv. Vi går på samma skola och har bara känt varandra i ett år och vi är med varandra nästan varje dag. Elin har ljust långt hår och bruna stora ögon. Hon är oftast lugn men har ibland lite svårt med humöret. En gång blev hon sur på matteläraren när han förklarade krånglig, så hon skällde ut honom och frågade om han hade gått någon utbildning överhuvudtaget. Läraren tog ett snack med henne efteråt och sen dess har hon bara G i matte. Efter skolan brukar vi ofta gå på något fik och sitta och prata och göra läxor. Jag brukar hjälpa henne med matten, NO:n och engelskan. Medans hon är bättre på svenska och SO. Till sommaren ska vi till Frankrike tillsammans. Det ska bli jätte skoj.
Stranden i Grekland: Inne på mitt rum hänger ett foto från förra året, då familjen var på Grekland. På bilden är det jag som står på en strand. Solen lyser från sidan jag kommer ihåg hu varmt det var.
Mamma och jag hade badat hela dagen. Medans pappa hade legat och solat för att få lite färg. Pappa hade kramat oss och sagt att vi var hans små vattendjur. Vi hade skrattat och dragit med honom till vattnet. Sen hade vi vatten krig.
Efter ett tag rusade vi upp till den vita sanden och mamma skivade upp en ananas, med en kniv. Smaskande på ananas bitar satt vi där och tittade ut över den vita sanden och det klarblå vattnet. Solens strålar som träffade ytan blev regnbågsfärger. Stranden var nästan öde, bara några få i andra ändan. Men det var trots allt efter middag och de flesta hade gett sig av hem eller till något hotell.
Det var vindstilla och vattnet låg lugnt. Träden bakom stranden gav skugga om man ville ha. Allt var perfekt, tiden hade stannat kunde man tro. Man kunde inte höra bilar eller folk. Det låg ett lugn över hela stället.
Denna dagen skulle vi aldrig glömma.
Varje morgon när jag går upp tittar jag på fotot och minns den häliga stranden och lugnet.
En helt vanlig dag:
Vaknar med den härliga känslan av att det är lördag.
Solen skiner verkligen, bländad av solens sken reser jag mig långsamt upp från golvet. Har som vanligt trillat ner från sängen i sömnen.
Sen tar jag rundan förbi mammas sovrum och väcker henne. Efter det öppnar jag kylskåpet och dukar fram yoghurt, mjölk, smör, ost, skinka. Sen går jag till skåpet och tar fram bröd, flingor, skålar, glas och bestick.
Mamma kommer upp och ler när hon ser frukosten. Pappa är redan på jobbet, han behövde jobba extra fast det var lördag.
Mamma börjar berätta vad hon ska göra idag. Jag lyssnar lite svagt, kanske bara med ett öra. Mina tankar vandrar i väg på andra håll samtidigt som jag sitter tuggande på en macka. Jag vänder blicken mot fönstret och tittar på det stora lönnträdet ute på gården. Solen lyser rakt igenom bladen som skiftar i gult och orange.
När man går ut från porten på vardagarna möts man av föräldrar som väntar på barnen som står och plockar färgglada löv som fallit ner på marken. Som de sedan ska ta med till dagis eller skolan.
Märker att mamma tittar frågande på mig, så jag tvingas fråga: "Vad sa du?" Jag svarar på hennes fråga och säger att Elin ska komma och att de ska plugga inför historia provet. Sen försvinner jag tillbaks i mina tankar igen. Mamma börjar duka av, jag reser mig upp och börjar hjälpa till men hon säger att hon kan göra det själv.
Öppnar portdörren och möts av kall, frisk och ren luft. Det luktar höst, blöta löv, kyliga vindar och hemligheter. Man känner att man kan springa minst två varv idag. Så jag börjar jogga mot spåret. Först är andningen lite kall och hes, sen är det bara svalkande i strupen. Steg efter steg det flyter bara på.
Det blev mycket riktigt minst två varv för det blev tre. Stolt joggar jag tillbaka hem.
Elin sitter inne på mitt rum när jag kommer hem. Jag ursäktar mig med att det blev tre varv i spåret. Hon nickar, ler och säger att hon kom lite tidigare.
Efter duschen börjar vi plugga. Efter en timme tappar vi gradvis koncentrationen, jag frågar om vi ska beställa en pizza och det gör vi. Vi hyr en film med och köper lite godis.
Sen blev det inte nåt mer pluggande. Istället äter vi pizza och senare på kvällen kollar vi på film.
Lägenheten:
Vår lägenhet är normalt stor. När man kommer in från dörren luktar det mat eller torkat golv. Rummen som finns är vardagsrummet, köket, toaletten, mammas och pappas sovrum, arbetsrummet som vi också använder som gästrum och så mitt rum såklart. Mitt rum är målat i vitt. Skrivbordet som också är vitt står framför fönstret, sängen längs med väggen och garderoben vid dörren. På sängen ligger ett stort, mjukt överkast med en tiger på och några kuddar som jag fått av en kusin. I fönstret står två krukor med röda blommor i, som jag har lyckats hålla vid liv. Gardiner har jag inga. På skrivbordet står en röd skrivbordslampa och det ligger massa läxor och andra papper där.
Lägenheten är annars ganska fin och pappa brukar se till att det är städat, för han älskar att städa. Det flesta rummen är vita, förutom vardagsrummet som är i mörk orange och roströd. Golven är ljust trä och alltid rena om pappa får bestämma.
Brevet:
"Kära Wendela.
Det skulle vara roligt om du ville hälsa på mig. Jag kommer ihåg när jag var i din ålder, så jag förstår om du har annat för dig.
Jag saknar dig väldigt mycket, du kanske kan ringa annars. Hur är det med din gamla värninna Sofia? Pappa sa att du kom in på läkarlinjen. Grattis får man väl säga till det!
Käraste hälsningar farmor Berit"
Lenas slutkommentar: Jättebra, du har visat att du kan skriva en sammanhängande berättelse och göra person-och
miljöbeskrivningar. Skriva brev kan du också. Du skriver med stor inlevelse och precis lagom detaljerat, din text känns lättläst och lätt att leva sig in i. Fortsätt träna genom att skriva mycket, olika typer av texter, experimentera. Läs mycket, då får du idéer också.
Ett och annat stavfel finns kvar och jag vet inte hur mycket detta program ställer till det men styckeindelningen är inte helt ok. Skriv alla meningar efter varandra utan att byta rad om du inte ska göra ett nytt stycke.
Get a Voki now!
Wendela:
Jag heter Wendela och är 18 år och bor i Göteborg. Jag bor tillsammans med mamma, Wekesa som är 37 och pappa, Anders som är 42. Men hoppas att jag ska flytta om några år. För det skulle vara ganska skönt att sköta sig själv lite.
Som du kanske ser, ser jag inte så svensk ut det beror på att min mamma kommer från Tanzania. Fast pappa kommer från Sverige så jag kan prata både Swahili och Svenska. Pappa kan endel Swahili, men det pratas mest Svenska hemma.
Jag har inga syskon, vilket jag har saknat hela mitt liv. Eller rättare sagt inga syskon i Sverige. Men jag har en halvsyster i Tanzania. Hon heter Yau är 22 år, hennes namn betyder föd på en torsdag, vilket hon är. När mamma skulle flytta hit kunde inte Yau följa med för det var redan bestämt att hon skulle gifta sig med en pojke i grannbyn. Så mamma lämnade tvååriga Yau till pojkens familj. Gifta blev de också och nu har Yau fyra barn. Pappan till Yau som var mammas man stack strax efter att Yau hade föds. Jag och mamma brukar hälsa på Yau och hennes familj ungefär vartannat år.
Jag har fått mycket uppmärksamhet hela mitt liv för min hudfärg som på dagis så skrattade de och pekade på mig. Ofta när jag var liten önskade jag att jag hade en tvilling som såg ut som jag.
Jag går i skolan och läser till läkare för min högsta dröm är att åka till Tanzania och bota Aids eller i alla fall hjälpa smittade. Jag gillar att hjälpa människor och är nog en ganska öppen och snäll person.
På fritiden brukar jag vara med Elin som är en kompis från Kungälv. Vi går på samma skola och har bara känt varandra i ett år och vi är med varandra nästan varje dag. Elin har ljust långt hår och bruna stora ögon. Hon är oftast lugn men har ibland lite svårt med humöret. En gång blev hon sur på matteläraren när han förklarade krånglig, så hon skällde ut honom och frågade om han hade gått någon utbildning överhuvudtaget. Läraren tog ett snack med henne efteråt och sen dess har hon bara G i matte. Efter skolan brukar vi ofta gå på något fik och sitta och prata och göra läxor. Jag brukar hjälpa henne med matten, NO:n och engelskan. Medans hon är bättre på svenska och SO. Till sommaren ska vi till Frankrike tillsammans. Det ska bli jätte skoj.
Get a Voki now!
Stranden i Grekland:
Inne på mitt rum hänger ett foto från förra året, då familjen var på Grekland. På bilden är det jag som står på en strand. Solen lyser från sidan jag kommer ihåg hu varmt det var.
Mamma och jag hade badat hela dagen. Medans pappa hade legat och solat för att få lite färg. Pappa hade kramat oss och sagt att vi var hans små vattendjur. Vi hade skrattat och dragit med honom till vattnet. Sen hade vi vatten krig.
Efter ett tag rusade vi upp till den vita sanden och mamma skivade upp en ananas, med en kniv. Smaskande på ananas bitar satt vi där och tittade ut över den vita sanden och det klarblå vattnet. Solens strålar som träffade ytan blev regnbågsfärger. Stranden var nästan öde, bara några få i andra ändan. Men det var trots allt efter middag och de flesta hade gett sig av hem eller till något hotell.
Det var vindstilla och vattnet låg lugnt. Träden bakom stranden gav skugga om man ville ha. Allt var perfekt, tiden hade stannat kunde man tro. Man kunde inte höra bilar eller folk. Det låg ett lugn över hela stället.
Denna dagen skulle vi aldrig glömma.
Varje morgon när jag går upp tittar jag på fotot och minns den häliga stranden och lugnet.
En helt vanlig dag:
Vaknar med den härliga känslan av att det är lördag.
Solen skiner verkligen, bländad av solens sken reser jag mig långsamt upp från golvet. Har som vanligt trillat ner från sängen i sömnen.
Sen tar jag rundan förbi mammas sovrum och väcker henne. Efter det öppnar jag kylskåpet och dukar fram yoghurt, mjölk, smör, ost, skinka. Sen går jag till skåpet och tar fram bröd, flingor, skålar, glas och bestick.
Mamma kommer upp och ler när hon ser frukosten. Pappa är redan på jobbet, han behövde jobba extra fast det var lördag.
Mamma börjar berätta vad hon ska göra idag. Jag lyssnar lite svagt, kanske bara med ett öra. Mina tankar vandrar i väg på andra håll samtidigt som jag sitter tuggande på en macka. Jag vänder blicken mot fönstret och tittar på det stora lönnträdet ute på gården. Solen lyser rakt igenom bladen som skiftar i gult och orange.
När man går ut från porten på vardagarna möts man av föräldrar som väntar på barnen som står och plockar färgglada löv som fallit ner på marken. Som de sedan ska ta med till dagis eller skolan.
Märker att mamma tittar frågande på mig, så jag tvingas fråga: "Vad sa du?" Jag svarar på hennes fråga och säger att Elin ska komma och att de ska plugga inför historia provet. Sen försvinner jag tillbaks i mina tankar igen. Mamma börjar duka av, jag reser mig upp och börjar hjälpa till men hon säger att hon kan göra det själv.
Öppnar portdörren och möts av kall, frisk och ren luft. Det luktar höst, blöta löv, kyliga vindar och hemligheter. Man känner att man kan springa minst två varv idag. Så jag börjar jogga mot spåret. Först är andningen lite kall och hes, sen är det bara svalkande i strupen. Steg efter steg det flyter bara på.
Det blev mycket riktigt minst två varv för det blev tre. Stolt joggar jag tillbaka hem.
Elin sitter inne på mitt rum när jag kommer hem. Jag ursäktar mig med att det blev tre varv i spåret. Hon nickar, ler och säger att hon kom lite tidigare.
Efter duschen börjar vi plugga. Efter en timme tappar vi gradvis koncentrationen, jag frågar om vi ska beställa en pizza och det gör vi. Vi hyr en film med och köper lite godis.
Sen blev det inte nåt mer pluggande. Istället äter vi pizza och senare på kvällen kollar vi på film.
Lägenheten:
Vår lägenhet är normalt stor. När man kommer in från dörren luktar det mat eller torkat golv. Rummen som finns är vardagsrummet, köket, toaletten, mammas och pappas sovrum, arbetsrummet som vi också använder som gästrum och så mitt rum såklart. Mitt rum är målat i vitt. Skrivbordet som också är vitt står framför fönstret, sängen längs med väggen och garderoben vid dörren. På sängen ligger ett stort, mjukt överkast med en tiger på och några kuddar som jag fått av en kusin. I fönstret står två krukor med röda blommor i, som jag har lyckats hålla vid liv. Gardiner har jag inga. På skrivbordet står en röd skrivbordslampa och det ligger massa läxor och andra papper där.
Lägenheten är annars ganska fin och pappa brukar se till att det är städat, för han älskar att städa. Det flesta rummen är vita, förutom vardagsrummet som är i mörk orange och roströd. Golven är ljust trä och alltid rena om pappa får bestämma.
Brevet:
"Kära Wendela.
Det skulle vara roligt om du ville hälsa på mig. Jag kommer ihåg när jag var i din ålder, så jag förstår om du har annat för dig.
Jag saknar dig väldigt mycket, du kanske kan ringa annars. Hur är det med din gamla värninna Sofia? Pappa sa att du kom in på läkarlinjen. Grattis får man väl säga till det!
Käraste hälsningar farmor Berit"
Lenas slutkommentar: Jättebra, du har visat att du kan skriva en sammanhängande berättelse och göra person-och
miljöbeskrivningar. Skriva brev kan du också. Du skriver med stor inlevelse och precis lagom detaljerat, din text känns lättläst och lätt att leva sig in i. Fortsätt träna genom att skriva mycket, olika typer av texter, experimentera. Läs mycket, då får du idéer också.
Ett och annat stavfel finns kvar och jag vet inte hur mycket detta program ställer till det men styckeindelningen är inte helt ok. Skriv alla meningar efter varandra utan att byta rad om du inte ska göra ett nytt stycke.
Hoppas du känner dig nöjd - det ska du vara!