Hej, jag heter Will och jag är 22 år och bor här i Mellanhuset på Avenyn inne i centrala Göteborg, jag har bott här i ett år ungefär. Om man tittar ut från balkongen kan man se upp till Poseidon och konserthuset, det ser väldigt vackert ut på kvällarna.
Jag och min f.d. flickvän gjorde slut för 2 månader sen så nu är jag singel. Mina två syskon bor också i Göteborg dom bor på ute på Hisingen fast Jonas (min bror) ska nog flytta någon annanstans men jag vet inte vart, han har inte hittat något än. Min syster heter Anna.
Jag jobbar som stuntman och har varit med i flera filmer och tv serier. Jag tycker att det är spännande att göra farliga hopp och andra stunts och jag tjänar ganska bra också.
När jag får ledigt från inspelningar så brukar jag resa mycket. Jag har varit på väldigt många ställen i hela världen men det finns ett ställe som jag inte har varit på som jag väldigt gärna skulle vilja resa till... jag skulle vilja åka till Nordpolen! Det har jag alltid längtat efter ända sedan jag var ett litet barn fast då kändes det mer overkligt.
I min lägenhet så har jag ett foto på väggen, som jag tog när jag var och vandrade i Pyreneerna för något år sen med mina två syskon. Det var en underbar resa som jag gärna skulle göra om någon gång om jag hade mer tid. Som sagt så var jag där med mina syskon, vi reste dit med flyg och tog en buss till en liten by nere i dalen sen så cyklade vi upp en bit till en station där vi lämnade våra cyklar och så började vi vandra.
När vi var där uppe så kändes man så fri och luften var så ren, det var en fantastisk känsla. Det luktade natur hela vägen och det fanns snö på topparna fastän det var mitt i juli.
Vi hittade en sjö som vi badade i, det var väldigt kallt men också uppfriskande. Vattnet var så klart så att man kunde se botten fastän den låg flera meter ner. När vi hade badat klart så la vi oss för att torka i solen för det var nämligen varmt även om det kom lite kyliga brisar då och då. När vi var torra började vi att sätta upp tältet och laga lite mat.
Vi vandrade runt i bergen och upptäckte nya platser i nästan en vecka, men efter en vecka tyckte vi att det var dags att gå tillbaka till stationen och cykla ner till byn så det gjorde vi. Väl nere i byn så packade vi in sakerna i bussen och åkte till flygplatsen, men när vi satt på planet och gick ned för landning vid Landvetter så kände jag redan att jag längtade till när jag kan åka tillbaka.
Kapitel 3: En vanlig dag.
Jag vaknar av att väckarklockan ringer vid halv sju. Jag stiger upp ur sängen och går bort till duschen. Värmereglaget vrider jag upp till max och jag duschar i en bra stund innan jag klär på mig och går in till köket för att göra frukost. Jag gör några ost och skink mackor, sen tar jag fram GP och börjar läsa. Jag gillar att ta det lugnt på morgonen innan jag stressar iväg till jobbet.
När jag ätit klart så är det dags att ta bussen till studion där jag ska spela in två stunts till en action film. På det ena så ska jag hoppa från ett 8 meter högt hus och fånga en lina som hänger ner och sen svingar jag mig ner på marken. På det andra så ska jag vara med i en bilkrasch men det stuntet är inte lika svårt eftersom man gör det mesta på datorn efteråt.
Vid klockan fyra så är jag färdig på jobbet och kan ta bussen hem igen. När jag kommer hem så sätter jag mej vid bordet, tar fram lite fil och surfar lite med min nya laptop. Jag läser lite tidningar och skriver lite på några låtar, jag har nämligen ett band tillsammans med några kompisar vi spelar tillsammans på kvällarna. Vi är inte så duktiga men vi har i alla fall roligt! Vi ska spela nere i min kompis källare. Han bor ute vid Eriksberg och han sa att vi skulle träffas vid ca 5 tiden. Jag tar med mej min gitarr, en äkta Fender Stratocaster och går ut min lilla lägenhet.
Spårvagnen rullar in framför mej och jag stiger på. Jag väntar i en stund medan spårvagnen tar mej dit jag ska. När jag har kommit fram och knackat på så öppnar han och jag stiger in. Dom andra medlemmarna i bandet var redan där så vi satte igång och kopplade in våra instrument. Vi spelade i flera timmar och jag kom inte hem förrän vid halv nio tiden. När jag kom hem så satte jag mej och kollade på tv. Jag somnade i soffan.
Kapitel 4: Lägenheten
Min lägenhet är hyfsat stor 2:a som jag har bott i ungefär ett år. Det är en väldigt mysig lägenhet som jag känner mej väldigt hemma i, men den är däremot inte särskilt städad. Den är inte så ostädad så att det är äckligt men jag har en riktig oordning bland alla mina saker. Det skulle inte gå att hitta en elefant här inne. Ibland känner jag att jag borde städa men jag har aldrig lust och eftersom ingen tjatar på att jag ska göra det så blir det aldrig av, jag har funderat på att kontakta en städerska som kan städa åt mej men det kostar så mycket. Jag har egentligen råd att betala men jag lägger hellre pengarna på roligare saker som att resa eller att köpa en ny tv.
I mitt vardagsrum så har jag en soffa, två fåtöljer en tv och ett matbord med några stolar runt där äter jag om jag har gäster hemma annars äter jag vid köksbordet.
I mitt sovrum har jag såklart en säng men jag har också en dator på mitt skrivbord, två garderober (en med alla mina kläder och en med lite saker, men som sagt så ligger det mesta på golvet eller andra ställen), jag har några tavlor och bilder som hänger på väggen. Här inne så tillbringar jag den mesta av tiden hemma.
Det var nog det jag behöver berätta om min lägenhet (badrummet och köket är inte så intressanta).
Kapitel 5: Brevet
Igår när jag kom hem så låg det ett brev vid dörren nedanför brevinkastet. Jaha, tänkte jag en till räkning. Men när jag kom fram till den och tog upp den stod det att den var från min mamma. Jag rev upp brevet med fingret och tog upp pappret. Jag läste:
Hej kära Will! 2008 - 09 - 28
Jag och din pappa har undanhållit dej en sak i hela ditt liv... Du har en till bror. Han heter Pelle. Vi har låtit honom bo hos min bror (din morbror). Jag var inte det ända barnet som du alltid trott. Jag har aldrig berättat det heller men det är inte så viktigt nu. Jag får berätta om det någon annan gång. Tillbaka till din bror, han är vårat första barn. Han föddes ungefär ett år innan dej. Vi var inte säkra på att vi var redo att ta hand om ett barn så vi adopterade bort honom, men sen när vi fick dej så saknade vi honom och ångrade att vi inte hade kvar honom. Vi bestämde oss att kidnappa honom så det gjorde vi, men när vi väl hade honom så kom vi på att dom skulle kolla hos oss om det var vi så vi kontaktade min bror som jag inte hade träffat på flera år. Vi lät honom ta hand om vår son, men vi kom och hälsade på varje dag. Vi berättade inte för dej eftersom du var så liten och vi trodde inte att du kunde hålla en hemlighet. Vi borde ha berättat om det när du var äldre men det gjorde vi inte. Du kanske undrar varför jag berättar det på brev men jag skulle ha ganska svårt för att säga detta. När du läser detta så är jag antagligen död. Jag skrev detta brevet 2007 - 06 - 20 och skrev i mitt testamente att det skulle skickas till dej. Du får reda på Pelles adress och telefonnummer när du läser testamentet men du får bestämma själv om du vill ta kontakt med honom.
Hoppas du tar hand om dej!
Kramar och pussar från din döde mor!
P.S. Anna och Jonas är egentligen inte dina riktiga syskon som var någon annans barn som också kidnappade när dom var små bebisar. Det behöver du inte prata med dom om du inte vill men jag tycker du borde veta det. Dom har också fått sådana här brev. D.S.
Lenas slutkommentar: Det känns nästan som om han finns på riktigt. Du visar att du behärskar att skriva en sammanhängande berättelse, du kan göra en personbeskrivning och är bra på att beskriva miljöer. Slutet står i väldig kontrast till huvudpersonens ganska odramatiska, småtrevliga liv. Vad ska hända nu - när inget är som han trodde. Det är synd att berättelsen tar slut, detta kan vara början till en roman. Fortsätt att skriva mycket så du utvecklar dig ännu mer, låt dig inspireras av böcker du läser och härma olika stilar. Lek mycket med olika sätt att skriva. Då utvecklas du som skribent.
Tänk på: Styckeindela din text. Håll dig till en tidsform. Kontrollera att du inte gör särskrivningar. (Rätta till detta i din text) Lycka till!/Lena
Get a Voki now!
Kapitel 1: Jag
Hej, jag heter Will och jag är 22 år och bor här i Mellanhuset på Avenyn inne i centrala Göteborg, jag har bott här i ett år ungefär. Om man tittar ut från balkongen kan man se upp till Poseidon och konserthuset, det ser väldigt vackert ut på kvällarna.
Jag och min f.d. flickvän gjorde slut för 2 månader sen så nu är jag singel. Mina två syskon bor också i Göteborg dom bor på ute på Hisingen fast Jonas (min bror) ska nog flytta någon annanstans men jag vet inte vart, han har inte hittat något än. Min syster heter Anna.
Jag jobbar som stuntman och har varit med i flera filmer och tv serier. Jag tycker att det är spännande att göra farliga hopp och andra stunts och jag tjänar ganska bra också.
När jag får ledigt från inspelningar så brukar jag resa mycket. Jag har varit på väldigt många ställen i hela världen men det finns ett ställe som jag inte har varit på som jag väldigt gärna skulle vilja resa till... jag skulle vilja åka till Nordpolen! Det har jag alltid längtat efter ända sedan jag var ett litet barn fast då kändes det mer overkligt.
Get a Voki now!
Get a Voki now!
Kapitel 2: Fotot
I min lägenhet så har jag ett foto på väggen, som jag tog när jag var och vandrade i Pyreneerna för något år sen med mina två syskon. Det var en underbar resa som jag gärna skulle göra om någon gång om jag hade mer tid. Som sagt så var jag där med mina syskon, vi reste dit med flyg och tog en buss till en liten by nere i dalen sen så cyklade vi upp en bit till en station där vi lämnade våra cyklar och så började vi vandra.
När vi var där uppe så kändes man så fri och luften var så ren, det var en fantastisk känsla. Det luktade natur hela vägen och det fanns snö på topparna fastän det var mitt i juli.
Vi hittade en sjö som vi badade i, det var väldigt kallt men också uppfriskande. Vattnet var så klart så att man kunde se botten fastän den låg flera meter ner. När vi hade badat klart så la vi oss för att torka i solen för det var nämligen varmt även om det kom lite kyliga brisar då och då. När vi var torra började vi att sätta upp tältet och laga lite mat.
Vi vandrade runt i bergen och upptäckte nya platser i nästan en vecka, men efter en vecka tyckte vi att det var dags att gå tillbaka till stationen och cykla ner till byn så det gjorde vi. Väl nere i byn så packade vi in sakerna i bussen och åkte till flygplatsen, men när vi satt på planet och gick ned för landning vid Landvetter så kände jag redan att jag längtade till när jag kan åka tillbaka.
Kapitel 3: En vanlig dag.
Jag vaknar av att väckarklockan ringer vid halv sju. Jag stiger upp ur sängen och går bort till duschen. Värmereglaget vrider jag upp till max och jag duschar i en bra stund innan jag klär på mig och går in till köket för att göra frukost. Jag gör några ost och skink mackor, sen tar jag fram GP och börjar läsa. Jag gillar att ta det lugnt på morgonen innan jag stressar iväg till jobbet.
När jag ätit klart så är det dags att ta bussen till studion där jag ska spela in två stunts till en action film. På det ena så ska jag hoppa från ett 8 meter högt hus och fånga en lina som hänger ner och sen svingar jag mig ner på marken. På det andra så ska jag vara med i en bilkrasch men det stuntet är inte lika svårt eftersom man gör det mesta på datorn efteråt.
Vid klockan fyra så är jag färdig på jobbet och kan ta bussen hem igen. När jag kommer hem så sätter jag mej vid bordet, tar fram lite fil och surfar lite med min nya laptop. Jag läser lite tidningar och skriver lite på några låtar, jag har nämligen ett band tillsammans med några kompisar vi spelar tillsammans på kvällarna. Vi är inte så duktiga men vi har i alla fall roligt! Vi ska spela nere i min kompis källare. Han bor ute vid Eriksberg och han sa att vi skulle träffas vid ca 5 tiden. Jag tar med mej min gitarr, en äkta Fender Stratocaster och går ut min lilla lägenhet.
Spårvagnen rullar in framför mej och jag stiger på. Jag väntar i en stund medan spårvagnen tar mej dit jag ska. När jag har kommit fram och knackat på så öppnar han och jag stiger in. Dom andra medlemmarna i bandet var redan där så vi satte igång och kopplade in våra instrument. Vi spelade i flera timmar och jag kom inte hem förrän vid halv nio tiden. När jag kom hem så satte jag mej och kollade på tv. Jag somnade i soffan.
Kapitel 4: Lägenheten
Min lägenhet är hyfsat stor 2:a som jag har bott i ungefär ett år. Det är en väldigt mysig lägenhet som jag känner mej väldigt hemma i, men den är däremot inte särskilt städad. Den är inte så ostädad så att det är äckligt men jag har en riktig oordning bland alla mina saker. Det skulle inte gå att hitta en elefant här inne. Ibland känner jag att jag borde städa men jag har aldrig lust och eftersom ingen tjatar på att jag ska göra det så blir det aldrig av, jag har funderat på att kontakta en städerska som kan städa åt mej men det kostar så mycket. Jag har egentligen råd att betala men jag lägger hellre pengarna på roligare saker som att resa eller att köpa en ny tv.
I mitt vardagsrum så har jag en soffa, två fåtöljer en tv och ett matbord med några stolar runt där äter jag om jag har gäster hemma annars äter jag vid köksbordet.
I mitt sovrum har jag såklart en säng men jag har också en dator på mitt skrivbord, två garderober (en med alla mina kläder och en med lite saker, men som sagt så ligger det mesta på golvet eller andra ställen), jag har några tavlor och bilder som hänger på väggen. Här inne så tillbringar jag den mesta av tiden hemma.
Det var nog det jag behöver berätta om min lägenhet (badrummet och köket är inte så intressanta).
Kapitel 5: Brevet
Igår när jag kom hem så låg det ett brev vid dörren nedanför brevinkastet. Jaha, tänkte jag en till räkning. Men när jag kom fram till den och tog upp den stod det att den var från min mamma. Jag rev upp brevet med fingret och tog upp pappret. Jag läste:
Hej kära Will! 2008 - 09 - 28
Jag och din pappa har undanhållit dej en sak i hela ditt liv... Du har en till bror. Han heter Pelle. Vi har låtit honom bo hos min bror (din morbror). Jag var inte det ända barnet som du alltid trott. Jag har aldrig berättat det heller men det är inte så viktigt nu. Jag får berätta om det någon annan gång. Tillbaka till din bror, han är vårat första barn. Han föddes ungefär ett år innan dej. Vi var inte säkra på att vi var redo att ta hand om ett barn så vi adopterade bort honom, men sen när vi fick dej så saknade vi honom och ångrade att vi inte hade kvar honom. Vi bestämde oss att kidnappa honom så det gjorde vi, men när vi väl hade honom så kom vi på att dom skulle kolla hos oss om det var vi så vi kontaktade min bror som jag inte hade träffat på flera år. Vi lät honom ta hand om vår son, men vi kom och hälsade på varje dag. Vi berättade inte för dej eftersom du var så liten och vi trodde inte att du kunde hålla en hemlighet. Vi borde ha berättat om det när du var äldre men det gjorde vi inte. Du kanske undrar varför jag berättar det på brev men jag skulle ha ganska svårt för att säga detta. När du läser detta så är jag antagligen död. Jag skrev detta brevet 2007 - 06 - 20 och skrev i mitt testamente att det skulle skickas till dej. Du får reda på Pelles adress och telefonnummer när du läser testamentet men du får bestämma själv om du vill ta kontakt med honom.
Hoppas du tar hand om dej!
Kramar och pussar från din döde mor!
P.S. Anna och Jonas är egentligen inte dina riktiga syskon som var någon annans barn som också kidnappade när dom var små bebisar. Det behöver du inte prata med dom om du inte vill men jag tycker du borde veta det. Dom har också fått sådana här brev. D.S.
Lenas slutkommentar: Det känns nästan som om han finns på riktigt. Du visar att du behärskar att skriva en sammanhängande berättelse, du kan göra en personbeskrivning och är bra på att beskriva miljöer. Slutet står i väldig kontrast till huvudpersonens ganska odramatiska, småtrevliga liv. Vad ska hända nu - när inget är som han trodde. Det är synd att berättelsen tar slut, detta kan vara början till en roman. Fortsätt att skriva mycket så du utvecklar dig ännu mer, låt dig inspireras av böcker du läser och härma olika stilar. Lek mycket med olika sätt att skriva. Då utvecklas du som skribent.
Tänk på: Styckeindela din text. Håll dig till en tidsform. Kontrollera att du inte gör särskrivningar. (Rätta till detta i din text)
Lycka till!/Lena